Brandhistoriska Sällskapet
Brandförsvar, en gammal stadsföreteelse
Städerna ordnade tidigt med brandförsvar, vilket inte hindrade att de svenska trästäderna ofta brann. Brandkommissorialrätter var speciella undersökningskommissioner med domsrätt under 1600- och 1700-talen; de försökte hitta de skyldiga till eldsvådor, som egentligen orsakades av byggnadssättet. Lund hade en branddirektion, och många andra städer hade också ordnat brandväsen före 1875, då de blev ålagda att göra det. Redan i mitten av 1600-talet försökte landshövdingar att få småstäder att anta brandordning (Vimmerby rådhusrätts protokoll).
Stockholm delades enligt 1675 års brandordning i brandmästerskap under politiekollegiet, som förvaltade brandvaktkassan. 1728 inrättades sprutkompanier. Ursprungligen gick borgarna personligen brandvakt men detta ersattes senare av en avgift. Brandvaktskasseadministrationen i Stockholm 1788-1863 under Överståthållaren (jfr 5.5) bestod av två medlemmar av magistraten och tio husägare, och den skulle med hjälp av den brandvaktsavgift, som husägarna betalade, sköta nattbevakningen. 1850 övertogs uppgiften av polisen. Därefter skulle brandvaktskasseadministrationen endast uppbära medlen och överlämna dem till Överståthållaren. Kommittén upphörde 1864, då drätselnämnd inrättades.
Sotningsväsendet är fortfarande noga reglerat och har länge bevarat drag av skråväsendet. Enligt räddningsförordningen(1986:37) ska för varje sotningsdistrikt finnas en skorstensfejarmästare, som avlagt ingenjörsexamen för skorstensfejare vid statens räddningsskola (tidigare mästarexamen vid statens brandnämnd).
Den första brandordningen i Göteborg 1639 föreskrev årliga brandsyner genom en särskild nämnd. Frivillig brandkår tillkom 1832 och ersattes 1862 av halvfast brandstyrka och av fast brandkår 1872; den kallades Eldsläckningsverket. Tidigt påbjöds att skorstensfejarmästare skulle göra brandsyn av eldstäder; distriktsindelning gjordes i 1889 års brandordning för staden.
Malmö fick sin första brandordning 1666. Från slutet av 1700-talet fanns brandfogde, och i början av 1800-talet fördelade han borgerskapets arbetsinsatser i händelse av eldsvåda. Staden delades i fasta sprutlag.
Dessutom fanns en frivillig bärgningscorps.1868 anställdes brandchef och 1893 fick Malmö en liten fast anställd brandkår med arvodesanställd reservtrupp. 1903 blev brandkåren helt fast. Till 1915 var brandchefen underställd drätselkammaren, men från 1916 inrättades brandstyrelse. Sotningen sköttes av fast anställda skorstensfejare sedan början av 1700-talet.
Vad är Brandhistoriska Sällskapet
Brandhistoriska sällskapet är en rikstäckande ideell förening
som har till uppgift att främja intresset i landet av att dokumentera, bevara, samla och vårda och Svensk brandkårshistoria.
Det gäller exempelvis äldre föremål,fordon och dokument, så att framtida brandmän och kommuninvånare ska kunna se och ha förståelse för vår del i samhällets utveckling.
Brandhistoriska sällskapet i Sverige bildades den 6 Juni 1991 i Skara och den första styrelsen valdes av närvarande rallydeltagare, vilka även var sällskapets första medlemmar, tidigare hade en interrim styrelse verkat under något år för att bilda föreningen och utarbeta stadgar.
Årsmöte hålls i samband med det årliga Veteranbrandbilsrallyt som äger rum någonstans i Sverige under sommarmånaderna maj - augusti.
Föreningen har till syfte att skapa ett väl fungerande kontaktnät mellan dess medlemmar, för att förvalta, bevara och skapa möjligheter och bidraga till ett ökat intresse för Svensk brandkårshistoria.
Föreningens medlemmar är också dess styrka, kunskapen om att förädla och ta vara på vår historia finns hos medlemmarna, som alla på sitt sätt har kunskaper och intresse att bidraga till bevarandet av det svenska brandväsendets historia.
Intresset och viljan att bevara vår historia visas gemensamt av föreningens medlemmarna, vid en årlig träff, med ett veteranbrandbilsrally, någonstans i Sverige. Ca 40-50 brandfordon deltager i rallyt.
Räddningstjänst/brandförsvar kan ansöka om att arrangera
Veteranbrandbilsrally.